Publicerat den 2 november, 2015 av bibbipson

Så fick lilla kissen Tuffa somna in i fredags. Känns lite sorgligt men hon hade varit dålig länge nu. Hon fick njursvikt för två år sedan cirka, och hälsan har varierat lite. Men hon fick en fin sista sommar och höst. Vi begravde henne under en hägg i trädgården. Nu vet vi att hon inte har ont eller lider mer. Lilla kisse! ❤

Detta inlägg publicerades i katt och märktes . Bokmärk permalänken.

30 kommentarer till

  2. Kristallina skriver:
    2 november, 2015 kl. 08:33

    Det är alltid sorgligt men å andra sidan får man tänka på sitt älskade djur. Ni har säkert gjort det enda rätta. Sov gott lilla Tuffa ❤

    Gillad av 1 person

    Svara
  3. Jag skriver:
    2 november, 2015 kl. 08:40

    Fin bild på kissen. Sorgligt, de har ju varit del av ens liv länge. Under häggen vilar hon gott.
    Kram

    Gillad av 1 person

    Svara
  4. Lollo skriver:
    2 november, 2015 kl. 09:27

    Det blir tomt efter dem, de små liven. Katter kan vara starka personligheter.
    Hur gammal blev hon?

    Hon hade garanterat ett fint liv hos er … och sover gott i sitt sista vilorum …
    Kram

    Gillad av 1 person

    Svara
    • bibbipson skriver:
      6 november, 2015 kl. 11:56

      Jo, hon har det bra nu! Hon tog stor plats trots att hon var ganska liten. Till och med hundarna tyckte det var tomt. Men känns lite bättre nu några dagar efter. Har plockat bort skålar och städat lådor. Så finns inte mycket kvar av henne här hemma. Förutom en hårig kudde då. 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara
  5. bibbishantverk skriver:
    2 november, 2015 kl. 10:06

    Hon skuttar nog runt pigg och glad i katthimlen. Tittar ner på er och är tacksam att det var just hos er hon har haft sitt hem. Skönt att veta att hon inte längre har ont och lider. Men det är stor sorg när man måste begrava en älskad kisse.

    Gillad av 1 person

    Svara
    • bibbipson skriver:
      6 november, 2015 kl. 11:59

      Jo hon fick nog ett ganska fint liv hos oss ändå. Känns lite bättre nu några dagar efteråt, har plockat bort skålar och tvättat lådor så det som är kvar är en hårig kudde. Den får ligga där ett tag. Det var hennes sista favoritplats. 🙂

      Gilla

      Svara
  6. Granntanten skriver:
    2 november, 2015 kl. 10:47

    Lilla skrotet! ❤ Det gör så ont, så ont. Men jag tänker att smärtan på något sätt står i paritet till den kärlek man känt. Som om det är dags att betala för all kärlek, och det på en och samma gång. Och hur hemskt det än känns så vore det nog ännu hemskare om man itne kände det där…

    Gillad av 1 person

    Svara
  7. Ljusletaren skriver:
    3 november, 2015 kl. 06:41

    Beklagar verkligen sorgen! R.I.P. vackra Tussa. Saknade är lika stor oavsett om det är en människa eller ett djur. Kramar om och kramar om ❤ /kram

    Gillad av 1 person

    Svara
    • bibbipson skriver:
      6 november, 2015 kl. 12:05

      Tack! Ja, nu känns det lite bättre när det gått några dagar. Har plockat bort skålar och tvättat ur lådor. Hon har det bättre nu. Skulle nog tagit bort henne ännu tidigare men orkade inte riktigt ta det beslutet. Kram!

      Gilla

      Svara
      • Ljusletaren skriver:
        8 november, 2015 kl. 08:14

        Det gör ont och det gör verkligen ont. Tårar som rinner när man städar bort saker och så vidare. Gråt och gråt och tillåt dig att sörja en kär vän. Kramar om/kram

        Gillad av 1 person

      • bibbipson skriver:
        9 november, 2015 kl. 03:00

        Tack! Fick stryka och kela lite med två kattgubbar härom dagen, det var mysigt, men jag saknade vår kisse ändå mer just då konstigt nog. Alla de där knasigheterna som katter har för sig. Att bara kunna dricka vatten ur blomvattenkannan, att tycka om hundmat och deras ”prat”. Det är nog det där ”knasiga” som jag saknar mest. Och man kan aldrig säga åt en katt vad den ska göra, den gör som den vill just då i alla fall. Det är ju det som är charmen med katter, så självständiga! 🙂

        Gilla

      • Ljusletaren skriver:
        10 november, 2015 kl. 07:22

        En saknad av ett djur kommer alltid att finnas kvar även om du skaffar en ny kattvän. Känner igen det du berättar om goa kattor men ingen katt för mig. Kan inte sova om de inte är inne, gör ont när de blir skadade osv. Jag är en typisk hundmänniska. Fast jag tycker så mycket om de fina kattorna. En katt vi hade apporterade studsbollen. Var för kul då den fastnade i hennes mun för då tog hon dit tassen och bollen ploppade ut. Många fina minnen har vi efter våra kattor. Din djupa sorg kommer att bestå länge och försvinner aldrig men mildras/ kram

        Gillad av 1 person

      • bibbipson skriver:
        10 november, 2015 kl. 02:07

        Känner igen det där med att man inte kan sova om katten inte är inne på natten. Var alltid ute och försökte få in henne så det skulle bli lugnt. Kram! 🙂

        Gilla

      • Ljusletaren skriver:
        11 november, 2015 kl. 07:27

        En katt sprang bort för oss när vi var borta. Vi hade kattvakt men … Jag drömde en sanndröm om att denna katt var borta och visste det innan vi kom hem att den inte fanns där. Grannen blev snopen för på den tiden fanns inte mobilerna. Kurre som han hette sa att vi inte skulle leta efter honom, men det gjorde vi. Hittade honom aldrig. Gick upp flera ggr på natten när jag trodde att han jamade utanför dörren. Nej tacka vet jag hundar som är inne på natten *voff* /kram

        Gillad av 1 person

      • bibbipson skriver:
        12 november, 2015 kl. 12:17

        Oj! Sorgligt när katter försvinner, och att du drömde det!
        Jag hade en konstig dröm när dotterns första katt försvann, han brukade aldrig vara långt borta. Jag vaknade mitt i natten och kände mig som jag var i katten. Den försökte hålla sig fast men föll sedan, då förstod jag att den var död. Men jag ville ju så gärna hitta han. Men ingen hade sett något. Delvis därför var jag så noga med att ta in Tuffa varje kväll. Ja, nu räcker det med två hundar tycker jag. Jag är dessutom ”barnvakt” i ett par dagar åt dotterns två pudlar just nu. Så har fyra hundar här hemma. 😉

        Gilla

      • Ljusletaren skriver:
        12 november, 2015 kl. 07:27

        Intressant med hur djuren kan förmedla sig på detta sätt. Tack för att du berättade. Lyllo dig som har huset fullt av hundar *voff* /kram

        Gillad av 1 person

      • bibbipson skriver:
        12 november, 2015 kl. 12:15

        Man kan säga att man behöver ingen ringklocka! Fyra storpudlar meddelar högljutt att det är någon utanför dörren! 😉

        Gilla

      • Ljusletaren skriver:
        13 november, 2015 kl. 07:11

        Skrattar gott *voff* /kram

        Gillad av 1 person

  9. Christinafotograferar skriver:
    3 november, 2015 kl. 04:31

    ❤

    Gillad av 1 person

    Svara
  10. Carita Liljendahl skriver:
    12 november, 2015 kl. 05:24

    Alltid sorgligt då ett djur dör… men som du skriver, ni vet att hon inte lider mer. Djuren kan ju inte säga hur ont de har 😦 Allt har sin tid. Gemenskapen, tiden tillsammans, sorgen, saknaden.
    Kram!

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna en kommentar